Historia

Historian om grundaren, BP
Robert Stephenson Smythe Baden-Powell föddes den 22 februari 1857 i England. Som barn var BP mångsidig, händig och visade mycket energi. Med hans bröder lärde han sig samarbeta och klara sig själv. Han var bra på att rita och sjunga och uppträdde som skådespelare. Efter skolan ville föräldrarna att han skulle studera vis universitetet men han kom inte in. Istället sökte han sig till armén och åkte till Indien som underlöjtnant i 13:e husarregementet. Att vara militär gav inte mycket i lön så BP lärde sig spara in på allt. Han åt hälsosamt, drack ingen sprit, slutade röka och var sällan sjuk.
Efter en tid förflyttades hans regemente till Afghanistan och sen vidare till Muttra i norra Indien. Där började han hålla föredrag för soldater om spaning och rekognosering (scouting på engelska). Han skrev också en bok om detta. BP flyttades omkring i Indien och blev befodrades till överste och blev chef för 5:e dragonregementet. Där skulle han träna rekryter från England. Han prövade sina egna metoder som soldaterna uppskattade. De som klarade vissa uppgifter fick kalla sig scout och sätta ett märke på ärmen. Det var en lilja och texten "Be Prepared".
Den händelse som gjorde BP så populär var striderna vid Mafeking. BP skulle göra staden Mafeking till upplagringsplats för mat och ammunition. Mafeking blev belägrat i 217 dagar och BP och hans lilla styrka skyddade befolkningen på många ovanliga sätt tills staden befriades 18 maj 1900.

I Glasgow hade en The Boys' Brigade startat 1889 av W A Smith som ville göra barn till småsoldater. Detta var BP väldigt intersserad av och började göra ett eget program som han kallade Scouting for Boys. Det byggde på saker som man kunde göra ensam eller i en liten grupp, t.ex. första hjälpen, observation och slutledning. Saker som passade på läger och hajker, spårning, simmning, eldning och orientering. Men denna idé slog inte och var inte tillräckligt spännande. Efter lite omarbetning och skapandet av patruller på sex pojkar med en patrulledare som tillhörde en avdelning blev det en succé. BP började nu hålla föredrag runt om i landet och förstod att en ny bok skulle skrivas. Men BP ville testa sina idéer i verkligheteten. Den 29 juli 1907 började lägret på Brownsea Island. På lägret samlades 21 pojkar ur alla samhällsklasser och delades in i fyra patruller. Efter det populära lägret började han skriva sin bok som kom ut 15 januari 1908. Det gavs också ut en tidning, The Scout, med en upplaga på 110 000 ex. i veckan. Scoutrörelsen växte snabbt och den 4 september 1909 genomfördes en scouttävling i London med 11 000 scouter. Då hade scouting redan spritt sig till Canada, Australien och Nya Zeeland.

Flickscouter - Girl Guides
Under denna tid blev tusentals flickorscouter "på egenhand", något som BP inte räknat med. År1910 organiserade hans syster Agnes ett centralt flickscoutsprogram. Flickorna fick dock kalla sig guides istället för scouts, och deras symbol blev en treklöveri stället för pojkscouternas lilja. År 1920 hölls det första stora internationella scoutlägret, ellerJamboreen, i London. I samband med detta utropades BP till världsscoutchef, och han adlades 1929 för sina insatser i bildandet av scoutrörelsen och blev Lord Baden-Powell. BP dog 1941 och liggerbegravd i Kenya.

Scouting kommer till Sverige
År 1909 fick en gymnastiklärare från Göteborg, Ebbe Lieberath, av en slump tag i ett exemplar av Baden-Powells färska bok om scouting. Han uppskattade det han läste så mycket att han gjorde en svensk översättning och startade upp egen scoutverksamhet. År 1912 bildade han Sveriges Scoutförbund, och året därpå Sveriges Flickors Scoutförbund. Redan1908 hade en av KFUM:s ledare startat scoutverksamhet, och 1911 bildades KFUM:s Scoutförbund. Under 20-talet bildade också nykterhetsrörelserna scoutförbund. Sveriges Scoutförbund och Sveriges Flickors Scoutförbund slogs den 13 november1960 ihop till Svenska Scoutförbundet,SSF.

Hur det började på Lidingö
Scouting på Lidingö började redan före första världskriget, omkring 1912.
Det vimlade av små patruller och avdelningar, men de arbetade för sig själv
och utan någon ordentlig organisation. Kårerna varade inte längre än ett år.
Ledarna var ofta studerande och på grund av bristande tid så drog de sig ur scoutlivet ganska snabbt.

Sedan hör man inte någonting om scouting tills 1921. Några pojkar på södra ön satte igång med
en liten scoutpatrull. Det dröjde inte länge förrän pojkarna på norra ön blev intresserade
av scouting. Först nu kan man tala om en riktig scoutkår. Kårchefen var kapten Otto Dahlkvist.

Den 17 maj 1922 hade kåren sin första upptagning, som förrättades av scoutchefen major Ebbe Lieberath.
Det är denna dag som räknas som Lidingö scoutkårs födelsedag.
Dock var kåren för liten för att vara självständig och ingick då i Stockholms scoutkår.
En scoutpappa hade under året blivit mycket intresserad av scoutarbetet på ön och på
avdelningens utnämning den 10 okt. 1925 blev Erik Starck utnämnd till avdelningschef.
Sedan blev han också kårchef och distriktschef.

Hur Norra Lidingö Sjöscoutkår bildades
Genom delning av den då stora Lidingöscoutkår bildades Norra Lidingö Sjöscoutkår och
Lidingö Breviks Sjöscoutkår.
Initiativet kom från den unga Breviksscouternas Föräldrarklubb.

Då Rudboda Sjöscoutkår gick ihop med NLS
1997 gick Rudboda ihop med NLS. Det berodde på att Rudbodas hade för få ledare.
Alla scouter i Rudboda blev scouter i NLS.